Meningen med livet. Meningen med Västkust Surfski

Bloggare: Trent Victor

Jag har sett vågorna bara rulla och rulla, stora och feta, igår i vanlig ruskväder 14m/s i Båstadstävlingen, idag i 16m/s i solen på Älgöfjorden vid i Marstrand. Idag drog det på i perfekt riktning, havet kokade, jag och Eric Gilland skrek. Så mycket jag surfade, ja vi surfade hela vägen från Marstrandscampingen. Idag tänkte jag att jag måste försöka förklara. Att jag får vara med om detta, att vardagen överträffar tävling helt klart. Jag tror jag tränar för att antalet vågor som åker under mig ska vara så få som möjligt. Jag vill gå plus – jag vill ta fler vågor (inklusive de jag bryter igenom) än de jag passerar under mig. Jag tror i och för sig jag har kommit så långt i surfski därför det är så kul med alla kompisar, allt fikande, allt socialt i bilen när man transporterar. Jag känner en sådan stark lust att få fler att förstå hur jävla roligt det är med riktiga downwinds. Hur roligt det är att bli glad över vädret när alla andra tycker det är pissdåligt. Tror min ena son förstår. Han vill inte paddla platt, bara när det går att åka. Jag tar ut folk i dubbeln och de får åka våg och skrika och skratta, om de törs.

Varför är det viktigt att förklara? Jo, jag godkänner alla som kommer till på vår Västkust Surfski Facebook grupp. Jag vill att folk ska förstå det roliga – vad de gett sig in på. Gruppen bara växer och växer, jag kontrollerar och godkänner att det är riktiga människor och inga robotar som vill sälja Ray Bans och sex. Riktiga människor intresserar sig – nu 648 pers. Vi startade Västkust Surfski därför det fanns en grupp Surfski Syd så tänkte vi ja va fan. Det var under Peter Ekströms surfski camp i Varberg då det blåste 20 m/s(!) och folk låg i vattnet överallt och inte kunde komma upp och Oskar Algren åkte baklänges i sina speedos och eldade på mig att surfa i min Fusion som fan inte kunde surfa, sen tog han strypgrepp på Ola Ström så han svimmade vid grillningen, Evy var så nerkyld att det fick liggas sked. Det var tokigare förr, ja faktiskt. Nåväl, just då så kom vi på det skulle vara kul att skapa Västkust Surfski och träna ihop.

Ända från början var det kul vi skulle ha, vi ville inte ha föreningar och tråkigt, ingen ”tyst och cool” elit-only stämning, utan en ”alla ska med”, smått oseriöst inställning. Vi ändrade namnet tusen gånger, det var kul. Vi hittade på en massa tävlingar och event. Det växte, folk kom, tjejerna kom. Det är så coolt. Vi har en websida – är det legit snart eller leker vi fortfarande? Spelar det roll?

Jag älskar det här att vara i en sorts fiskhjärna tillstånd – oj en våg, paddla!, oj en våg till, paddla paddla! Ja, sådär går det till – förskräckelsen har väl nötts ner men jävlar vad det var kul att våga ut i stora vågor, bli avkastad, bli förskräckt. Min teori är att det sållar bort folk (detta med att bli avkastad). Man måste vara lagom crazy för att hålla på med detta och då är man en rolig människa. Jag talar sanning! Motbevisa mig! Jajaja poängen kommer här: Jag tror sporten surfski lockar roliga människor.

Men det jag skulle egentligen komma till är att en Downwind är allt. Idag i 16ms i solen på Marstrandsfjorden var det uppenbart. Totalt avskalat och nerkokat handlar det om jag som jagar och trycks fram av vågor i en rasande fart. Det är så kul. Att man behöver träna för det, byta båt många gånger, lära känna folk för att hitta paddelkompisar (fika är ett hett tips) är bara möjliggörare för att lyckas fånga vågorna. Vågorna mäter man sin prestation mot – bara jag vet om jag borde tagit fler egentligen, eller om jag hade en bra dag och tog fler än jag väntade.

Nåväl, jag är så tacksam för att jag får vara med om det här. Jag är tacksam för människorna som blivit mina kompisar, jag är tacksam för det sjuuukt vackra Marstrandsvädret idag. Jag vill att alla ni som slinker med i Västkust Surfski Facebook grupp och stalkar lite lagom, intresserar er och funderar på att komma med, jag vill att ni ska veta vi tror på er, att ni kommer klå oss i vågorna och skratta efteråt vid bakluckefikat i regnet i +5 grader då era nära o kära tänker ni är heeelt tokiga som ger er ut i det här vädret! 

Vid tangenterna: En tacksam Trent!