Öppet hav utanför fjorden? – Tänk till som fan!

Vi är flera som flyttar våra gränser.
Siven skrev ett inlägg om det förra året och det har funnits kvar i mitt bakhuvud sedan dess. Jag har tänkt – varför inte bara hålla sig till de säkra turerna? Men denna sommar har lockat med varmt vatten och när det väl har blåst, ja då har det blivit riktigt stora och bra vågor, och – shit vad roligt det är. Själv har jag verkligen flyttat gränser denna sommar. Inte till någon halvprofessionell nivå, långt ifrån, men ganska mycket om man jämför med min paddling för ett år sedan. Mitt trick för att bli stabilare och flytta gränser har varit att ofta paddla mycket vinglig K1 och jobba med paddeltekniken, gärna med lite småskvalpiga vågor och gärna långa pass.

Lerkil – Killings
Vi har kört dw på sträckan Lerkil till Killingsholmen några gånger, senast i söndags. Roade mig med att söka i fb-gruppen på “Lerkil” och kunde snabbt konstatera att sträckan körts åtminstone sedan 2011 och säkerligen tidigare än så. Själv har jag paddlat surfski i tre år men inte noterat sträckan förrän nu. Gissar att mindre grupper varit ute och paddlat, utan att ha snackat om det med alla. Nu verkar det vara fler som börjar uppskatta paddling i stora vågor, längre ut på det öppna havet. Då flyttar förfrågningarna om sträckan från enskilda telefonsamtal till det allmänna forumet, och då behövs mer allmänt kända referensramar kring svårighetsgraden. Hoppas kunna landa detta inlägg där.

Markus på glid. Foto: Markus. Utan tillstånd från Markus.

Ja, Lerkil-turen kräver något helt annat än en fjord. Prognosen i söndags var 12-14 i medelvind och 1,5 – 2 meter våghöjd. Det var troligen ganska korrekt prognos, även om jag är dålig på att bedöma det. Klart större och svårare än när jag paddlade sträckan första gången tillsammans med Teresia och Evy och om jag minns rätt, så var då prognosen cirka 10 i medelvind. Här kommer vågor från flera håll, vilket skapar möjligheter för fantastiska repor, men också svårigheter.

Lerkil börjar med att vi paddlar cirka 4 km rakt ut i havet, med kraftig sidvind. Där ute har man inte någon direkt “landkänning”. Känslan att vara utlämnad är högst påtaglig och den påverkar även det starkaste psyke. Det är lite små-stökigt i början och sedan blir vågorna större ju längre ut man kommer. Det är lite drygt, men en fördel är att man kan få en föraning om ifall det blir för svårt när jag blir trött. En annan fördel är att man tränar upp stabilitet i sidvind. När fyren “Kungen” syns tydligt och känns ganska nära, då kommer det ibland sådanadär vågor som jag mest bara sett i olika youtube-klipp från Sydafrika. Då är det dags att peka nosen norrut och surfa med vågorna. Ja, perspektiven luras ofta och Markus film från söndagen visade inte alls bara sådana vågor, utan en hel del små fjösiga vågor. Vi satt där i sjöboden och undrade när och var han hade filmat dedär små vågorna. Var sjunde våg sägs ju vara lite större…… De största vågorna kom utifrån och sökte sig lite snett mot land långt framme vid horisonten. Vindvågorn har haft lite annan riktning, mer utåt, mot Valö och de är nyckeln till att fånga de större vågorna. Ja, ni förstår säkert vid dethär laget vad det är som lockar där ute, de Danska Sydafrika-vågorna…… Det är säkert något helt annat där nere i SA, men inne i mitt huvud – var jag i SA i söndags, och snälla – låt mig få vara där.

Men – man kan ju paddla dendär sträckan närmare land, ju! Ja, visst går det. Problemet är bara att där kommer vi möta fenomenet att vågor söker sig in mot land, och det grundare vattnet kommer inte bjuda på Danska SA-vågorna. Man missar poängen och kan hellre paddla i fjorden istället.

Stabilitet, känsla av trygghet och rätt ski
Ja, rädsla kan vara en faktor att räkna med och en rädd paddlare är inte stabil. I kombination med kallt vatten vet jag att mitt psyke skulle göra mig stel, och rank, i vart fall om jag inte tar en betydligt stabilare ski än min egen. Det gäller att vara ärlig mot sig själv. Lerkil är helt enkelt en tur som jag bara kan göra i varmt vatten med min nuvarande ski. Med en stabilare stormbåt, kan jag ge mig ut något senare i höst, men inte när temperaturerna gör att det blir svårt att paddla sig varm om man legat i en stund. Val av ski är en mycket viktig del av säkerhetsbedömningen.

Att orientera på öppet hav
Vi förberedde oss väl. Kollade sjökortet tillsammans. Ut till fyren, sedan med vågorna, men sikta utanför Risö, den lär synas. Sedan kan vi kanske se några sjömärken och en kummel innan vi viker in till Killingsholmen. Men……… kustlinjen flyter ihop vilken ö är egentligen Risö? “Där är två bullar – Dem siktar vi på, Shit vi ska ju utanför – Snesurfa”. Såhär i efterhand vet vi att det var Valö och Vrångö som vi siktade på…… Ja,det behövs hjälpmedel för orienteringen. Grovt förenklat består orientering av två olika komponenter, riktning och distans. Båda dessa blir mycket relativa begrepp där ute. För att hålla koll på distans har vi våra gps-klockor. Det hjälpte oss i söndags. För riktning finns minst två olika möjligheter. Kent-ove berättade om waypoints i klockan som bla jägarna använder ute i de stora skogarna – jag tycker att det verkar lite hi-tech och jag är skeptisk till knappar, men jag är förmodligen bara teknikfientlig. Jag tänker prova vanlig orienteringskompass. Den ska sitta på låret har jag lärt mig av dem som provat och ja, det ska fungerar även om kompassen inte ligger plant där. Kompassen behöver ha gradering om det ska fungera och kanske behöver vi uppdatera våra skepparmöten på tävlingarna, informera om kompasskurser uttryckt i grader.

Inte så enkelt att orientera rätt här. Eller?

Sträckans längd och din träningsbakgrund
Sträckan från Lerkil är längre än de andra turerna vi paddlar. Bara för att man klarar av vågorna första halvan, innebär det inte att man är stabil efter två timmars hård paddling. Lerkil kräver därför både god stabilitet och att man är tillräckligt vältränad för lång distans. Då behövs en marginal att dessutom orka många re-entrys. Uthållighet, styrka och stabilitet blir begrepp som hänger ihop. Om du inte är tillräckligt tränad för att helt säkert vara pigg hela vägen – paddla hellre en annan sträcka.

Din Wingman
Vi måste vara mycket mer seriösa med att hålla ihop där ute på det öppna havet än vad jag tidigare upplevt att vi är inne i fjordarna. Där ute måste vi hålla koll på varandra i ögonvrån hela tiden. En kort stund i egen bubbla, så har man definitivt inte koll längre. Bara att glömma den egna rejs – och surf -bubblan. Det måste alltid vara glasklart att vi är två (eller tre) i en grupp.  Man håller koll på varandra – Hela tiden! Visualisera för dig själv att du är ute och paddlar mitt i en Sydafrikanskt youtubeklipp och din kompis tappar sin ski. Du skymtar bara land som en smal strimma vid horisonten. Det måste var och en av oss kunna hantera när vi är där ute på öppet hav. Det har hänt i Västkust Surfski och det går fort som en grisblink. Visualisera sedan dina fruktlösa försök att lokalisera din kompis. Tänk dig sedan att du har paddlat i din egen bubbla i 5 minuter innan du upptäcker att din kompis är borta. Vi behöver därför träna varje gång vi är ute. Träna på att hålla ett öga på varandra. När förhållandena är stora, räcker det med att vi är på olika sidor av samma våg så syns man inte. Därför underlättar det om man paddlar vid sidan av varandra, och definitivt inte på led, framför och bakom varandra. Ingen av oss har ju ögon i nacken, utan vi bör hela tiden vara i kompisens ögonvrå. Det tål att upprepas – man har koll på sin wingman. Båda har ansvar för att hålla sig synlig och spana efter kompisen! Varselkläder underlättar otroligt mycket där ute. Jämn-snabba paddlare i par är också att föredra eftersom frestelsen att ta dendär vågen troligen blir mycket stark.

Kommunikation ute på havet
Vi behöver kunna kommunicera ute på öppna havet. Att ropa fungerar inte om du vill att mottagaren ska uppfatta ett budskap, möjligen kan du påkalla uppmärksamhet. Det kan vara exempelvis att du behöver söka dig in mot land i förväg eller att vi behöver justera vår kurs. Skillnaden mellan dessa budskap kan lätt missförstås i det stora bruset. Knapptelefonerna fungerar halvbra. Kinatelefonerna kräver övning i menyerna bara för att ringa upp rätt kontakt. CAT-telefonen har ljudet mycket lågt inställt som standard och i rytande kuling hörs inte mycket. Med det i åtanke vill jag ta upp frågan att ha med VHF ute på öppet hav. De kostar cirka 1500 kr och med en sådan underlättas kommunikation mellan oss. Vi har även ytterligare en möjlighet att påkalla hjälp från sjöräddningen. Ja, jag vet att det finns andra manicker också, och jag uppmanar till dialog med förbundet om du har specifika kunskaper på området. Vi kommer prova vhf under kommande helg på Vänerns vågor.

Eget ansvar och bedömning
Jag gillar öppenheten vi har – att alla är välkomna att hänga på och att göra sin egen bedömning. Att alla som följer forumet kan vara medvetna om att “det är några som paddlar nu” och kommentera i trådarna. Tycker att de egna besluten fungerade rätt bra den senaste helgen. Jag lade ut i forumet och beskrev kort att det krävs erfarenhet. Några beslutade att köra i fjorden istället och det verkar som att alla var mer än nöjda med paddlingen och kommunikationen. Det funkade bra. Den enda malören var att jag hade min bilnyckel i Jenny och Johans baksäte när de drog vidare till Jonttis. Tack för supporten hörrni!

Rätt beslutsunderlag
Fjordarna är ganska väl beskrivna och väl paddlade. Vi vet relativt väl var gränserna går på våra två fjordar, Kungsbacka och Marstrand. Gemensamt är att det går att hålla sig rimligt nära land och att det är sträckor som vi gärna kör flera vändor på. Vågorna trycks ihop bra och blir surfvänliga. Marstrand kanske lite mer korsvågor än Kungsbacka, men fortfarande en fjord med allt vad det innebär. I sammanhanget är det öppna havet är något helt annat. Vad som gäller  för sträckor som Lerkil är mindre känt bland de flesta av oss. Mer kunskap om vad som gäller där ute hjälper varje enskild individ att ta rätt beslut. Ja – tänk till som fan!

Tänk på:

  • Din wingman.
  • Vilken båt sitter jag i och vilka förhållanden klarar jag i den? Kommer jag känna mig trygg där ute?
  • Är du tillräckligt vältränad för sträckans längd och en massa re-entrys?
  • Ditt psyke – kan du vara trygg, avslappnad och stabil långt där ute i rådande förhållanden? Om inte så blir du snabbt trött och vinglig.
  • Kommunikation, med telefon och gärna VHF eller annan apparat.
  • För riktning på sjön: Kompass på låret eller wayponts i klockan.
  • För att ha koll på distansen; GPS med distansmätning på armen,

Tumregler

Viktigast av allt, gör välgrundade bedömningar redan hemma i soffan. Ta med distansen, korsvågorna, vågstorleken och det faktum att du är en halvmil från land i beräkningen.  Här kommer en tumregel, avstämd med några av dem med mer erfarenhet än mig:

På det öppna havet behöver du klara den dubbla vindstyrkan jämfört med fjorden. Det ger ett rimligt begrepp om svårighetsgraden ute på öppet hav. 

Ja, dubblering av vindstyrkan är fullt rimligt, särskilt om jämförelsen är Kungsbackafjorden innanför Lilla Jägaren.